Cypripedium

3/10 -10

Guckusko. Från Säluttern. Fri bild (ej för kommersiell användning).

Cypripedium reginae. Från westgothia. Fri bild (ej för kommersiell användning).

Cypripedium reginae. Från Heidi. Fri bild (ej för kommersiell användning).

Guckuskorna, Cypripedium, är undersköna orkidéer. De kräver viss anpassning av växtplatsen, men en handfull arter och hybrider passar bra i en svensk trädgård.

Släktet Cypripedium beskrevs för över två hundra år sedan av Linnée utifrån ett exemplar av Cypripedium calceolus. Under många år använde samlare och odlare sedan detta släktnamn på alla 'skoorkidéer' och även länge efter det att de fyra släktena av 'skoorkiéer' upprättats, beskrevs alla plantorna som 'cyppar'. Man kan faktiskt fortfarande idag se detta i vissa kataloger och på Internet.

Växtplats

Släktet Cypripedium finns i ett område som sträcker sig mellan norra hemisfärens 15'e breddgrad och norra Polcirkeln, med de flesta av arterna på, eller norr om, den 30'e breddgraden.

Många av arterna vill ha tempererade eller subarktiska temperaturer, men några få arter finns i områden som Yunnan, Taiwan, m.fl., vilka ligger inom 20'e till 30'e. Cypripedium dickinsonianum och Cypripedium irapeanum är två av 'undantagen som bekräftar regeln'. De är nämligen båda från Mexico-Guatemala. Cypripedium subtropicum, från Tibet, är den tredje 'abnorma' arten. (Vad gäller utbredning.)

Stora skillnader förekommer i arternas växtlokaler. Vissa tycker om sura låglandskärr medan andra fördrar prärier eller skogsgläntor. Listan över var Cypripedier kan växa kan göras mycket lång, och detta gör ju att det alltid finns någon eller några arter som passar hos just Dig.

Plantornas uppbyggnad

Plantornas uppbyggnad är otroligt variationsrik, och släktet innehåller allt från plantor praktiskt taget utan stjälk och med 2-3 blad tätt till marken, till plantor med många blad på ordentligt tilltagen stjälk. Höjden varierar från 10 cm (t.ex. Cypripedium margaritaceum) till 1,5 m, med Cypripedium subtropicum och Cypripedium nobile som två av de största. Likaså är både antalet blad och deras utseende mycket variabelt.

Fram till nyligen var hybridiseringen av släktet mycket liten. Cypripedium x andrewsii och Cypripedium x favillianum (betraktas numera som samma hybrid mellan Cypripedium candidum och Cypripedium parviflorum) och Cypripedium x barbeyi (Cypripedium calceolus x Cypripedium macranthum) är tre av de få som diskuterades fram till 1960-talet.

Avsaknaden av 'männinskogjorda hybrider' berodde dels på svårigheterna med att odla vissa av arterna och dels den ännu större svårigheten med att gro fröna. Men då frösådd av släktet numera blir mer och mer praktiskt genomförbart kan vi förvänta oss en uppsjö av hybrider inom en snar framtid. Just nu finns det runt 100 Cypripediumhybrider registrerade. Förgrundsgestalterna i dagens hybridisering är Frosch och Whitlow.

Släktet Cypripedium som sig är omstritt. Eller i alla fall viss arter/komplex inom det. Vissa menar nämligen att både den ena och den andra arten bör flyttas från det till närstående släkten, och vissa anser tvärtom. Phillip Cribb's artindelning i den nyutkomna boken 'the Genus Cypripedium', kommer dock, tror många, vara tongivande en lång tid framöver.

En spännande egenskap hos några av Cypripediumarterna är att de innehåller en drog vilken används för att bota epilepsi.

Utbredning

Tempererade och subalpina norra hemisfären till Centralamerika.

Nomenklatur

Namngavs år 1753 av L (Linnée).

Synonymer: Calceolus, Calceolaria, Criogenes, Schizopedium, Criosanthes, Arietinum, Sacodon, Hypodema, Ciripedium, Cypripedilon, Fissipes

Odling

(Odlingsråden som nu följer är en kort sammanfattning av kapitlet om odling i boken 'The Genus Cypripedium' samt lite egna erfarenheter och kommentarer.)

I boken beskrivs 10 olika kompostblandningar betecknade A - J. De flesta av dessa blandningar är baserade på icke organiska material som pimpstensgrus och sand. Ofta ser man också i litteraturen blandningar baserade på organisk jord, till exempel torv eller lövjord, dessa blandningar verkar fungera mest för de Amerikanska arterna. De flesta arter från Europa och Asien verkar istället trivas i mineral- och kalkrika jordar med endast ett tunt lager lövmull.

Det viktigaste är att jorden är genomsläpplig och inte för kompakt. De flesta arter trivs inte heller i jord med lågt pH värde. De tre viktigaste kompostblandningarna är:

A: en del ruttet trä, en del grov sand, en del pimpstensgrus eller leca och en del mineraljord
B: ren pimpsten
D: tre delar fin sand och en del dy

I en variant på kompost D används humuslagret från en tallskog istället för dy, själv använder jag barkmull. Många arter tycker dessutom om att man blandar lite krossade ostronskal i komposten.

Om man vill göra en grov indelning kan man säga att de Amerikanska arterna trivs i kompost D och de Asiatiska arterna i kompost A. Kompost B används mest i Japan till de Asiatiska arterna. Kompost D med grov istället för fin sand verkar vara bra även för arter tillhörande macranthosgruppen. Man bör alltid täcka jorden med ett par centimeter tjockt lager av boklöv eller tallbarr. Då minskas avdunstningen och temperaturen i jorden.

Ju mindre jord man har i komposten desto mer måste man gödsla. Det går bra att använda vanlig blomsternäring i låg koncentration. Det är alltid bättre att gödsla lite och ofta än mycket och sällan!

Om man odlar i kruka måste man förvara plantorna frostfritt över vintern. På friland är många arter härdiga, men säkrast är att täcka med granris på vintern. Vissa arter är känsliga för blöta vintrar, då kan man med fördel täcka med frigolitlådor som både isolerar och skyddar mot väta.

Följer man bara de grundläggande odlingsråden är de flesta arter inte speciellt svårodlade. än så länge har jag (Magnus) själv inte lyckats ta död på någon i alla fall.

Lycka till med dina Cypripediumplantor! Magnus Persson bidrog till denna artikel.