Fråga

15/7 -08

1. Av Lassse.

Från Lassse.

Dagens snigelmöte.

15/7 -08

2. Av Säluttern.

Tjena, var det här som singel- f'låt snigelträffen skulle va'?

15/7 -08

3. Av Säluttern.

Borde väl vare en leopardsnigel det där då..? Vackert tecknad.

15/7 -08

4. Av Flora.

Jepps, det stämmer bra det Säluttern, det där är en leopardsnigel Limax maximus

15/7 -08

5. Av plopp.

Uuääärrkk!!! Den översta är väl en spansk skogssnigel, sk mördarsnigel? Och den andra en relativt harmlös (jämfört med den förra i alla fall ) pantersnigel? Grannarna på andra sidan gatan har haft mördarsniglar i flera år, men på denna sidan gatan har jag inga sett - än... Å andra sidan tittar jag heller inte alltför noga, för jag vill inte se dem! Hur bekämpar du demm, Lassse? Eller gör de ingen större skada på din trädgård?

Säluttern, sniglar kan väl aldrig vara "singel", eller?

15/7 -08

6. Av Felixan.

Jag har inte ägnat mig åt snigel-studier men måste fråga om den där bruna saken. Sitter den hopkrupen eller har den en dinosaurie-look? Eller är det bara vinkeln som gör att den ser ut så?

15/7 -08

7. Av Säluttern.

Plopp:Jodå den översta är en allätande spansk skogssnigel, såna man kan kratta ihop i högar här. Sniglar behöver varann de oxå, och när de tillgodoser de behoven rullar de ihop sig som ett yin-yangtecken (eller mer prosaiskt uttryckt ser de ut som en färsk hundskit).
Felixan: De kan dra ihop sig till tjocka korta kluttar och sträcka ut sig till rena havannacigarrerna. De är tusenkonstnärer; de kan ta sig upp högt på husväggar, svinga (nå, sega) sig från ett tunt grässtrå över ett snigelstaket för att hamna på restaurangsidan, använda döda kompisar som mat och framkomlighetshjälp, överleva flera dygn i vatten, para sig med mer vintertåliga nordiska arter, gömma sig när de eftersöks, och skickligt undvika fällor...

15/7 -08

8. Av Lassse.

Puh, efter den beskrivningen Säluttern är jag nästan, för första gången i mitt liv, glad för att jag inte har trädgård. Men bara nästan
plopp: Jag har alltså ingen egentlig trädgård utan bara en liten uteplats och behöver inte ägna mycket kraft åt att bekämpa dem. I stort sett är jag kompis med de små liven så länge de inte hamnar utsmetade under mina tofflor. Alla orkidéerna står på bord och bänkar så dom klarar sig (nästan) oskadda. I lilla rabatten har jag väl i stort sett bara en iris f n och den blir lite skamfilad varje sommar men överlever ändå år från år.