Bletilla

24/6 -10

+ 10/10 -12

Bletilla striata (foto: H. Zell på Wikipedia). Från Björn. Fri bild.

Bletilla striata (foto: H. Zell på Wikipedia). Från Björn. Fri bild.

Bletilla ochracea (foto: Stan Shebs på Wikipedia). Från Björn. Fri bild.

Mycket lite har skrivits om släktet Bletilla, och få odlar det. Dessvärre. Detta släkte är nämligen både tacksamt att odla och har vackra blommor...

Släktet Bletilla instiftades år 1853 av Reichenbach. Dock hade släktet redan beskrivits och introducerats 1838, då under namnet Jimensia. Namnet Bletilla betyder "liten Bletia" - ett namn som uppkommit tack vare blommornas likhet till blommorna hos Bletia-släktet. Bletia är dock ett Centralamerikanskt släkte, och Bletilla finns naturligt enbart i Kina och Japan.

År 1911 beskrev Schlecther sex arter i släktet Bletilla:

• Bletilla striata
• Bletilla japonica (tidigare tänkts tillhöra Arethusasläktet som Arethusa japonica A.Gr.)
• Bletilla sinensis (tidigare kallad Arethusa sinensis Rolfe)
• Bletilla formosana (Hayata) Schlechter
• Bletilla morrisonicola (Hayata) Schlecter (senare ansedd vara synonym med Bletilla formosana)
• Bletilla kotoensis (Hayata) Schlecter (numera synonym med Bletilla formosana)

Elva år senare, 1922, beskriv Schlechter även Bletilla szetschuanica och Bletilla yunnanensis. Den senare är idag försvunnen från odling.

Dressler (1993) anser att Bletillasläktet hör till Familjen Arethusae underfamilj Bletiinae i vilken bland annat finns släktena Acanthephippium, Ancistrochilus, Bletia, Calanthe, Phaius, Spathoglottis & Tainia.

Arterna

Den första Bletillarten som beskrevs var striata. Den hittades i Japan och beskrevs 1784 av Thunberg i Flora Japonica under namnet Limodorum striatum. Reichenbach förde in arten i Bletillasläktet år 1878 i Botanische Zeitung. Bletillasläktet hade 1853 införts av samme Reichenbach utifrån ett exemplar av Bletilla gebina (Lindley) Reichenbach. Gebina och striata har senare av taxonomer konstaterats vara samma art.

Släktet Bletilla är mycket konfunderande ur taxonomisk synvinkel då mycket lite har forskats och skrivits om det. Många synonymer existerar, och dessvärre förstördes Schlechters typexemplar under andra världkriget. För närvarande kan fem arter anses tillhöra släktet med hemvist i Kina (fyra arter), Taiwan (en art) och Japan (en art). Nya arter från Kina kan dock komma att beskrivas i en nära framtid.

Vad händer i framtiden?

Alldeles säkert är det att fyra arter existerar inom detta släkte. Dessa är striata, formosana, ochracea och szetschuanica. Det är osäkert om 'arten' Bletilla yunnanensis finns. Framtida utforskningar av Kina, och då framför allt Sichuan- och Guizhouprovinserna, kommer troligtvis resultera i att många nya arter beskrivs och introduceras.

Hybridisering

Trots Bletillablommornas skönhet och att släktets medlemmar odlas enkelt, har mycket lite gjorts vad gäller hybridisering av släktet.

Den första hybriden som framställdes var Bletilla Yokohama vilken Suzuki framställde 1956 genom kostning av arterna Bletilla striata och Bletilla formosana.

Sedan var det mycket tyst kring hybridicering av släktet, fram tills det sena nittiotalet, då flera hybrider framställts.

Inget har, till min vetskap, gjorts vad gäller korsning av detta släkte med andra släkten. Detta trots att Bletilla troligen kan korsas med många av de övriga medlemmarn i underfamiljen Bletiinae, exempelvis Ancistrochilus, Bletia, Calanthe, Phaius, Spathoglottis & Tainia.

Odling

Som sagts odlas Bletillaarterna (och självklart även hybriderna) enkelt i kruka, och i södra Sverige även utomhus.

Utomhus kan de planteras i vanlig grov blomjord med lite tillsats av kompost och lövjord. Rhizomet placeras 3-4 cm. djupt på en plats som är skyddad och solig. Var noga med att skydda plantorna under vintern med löv eller tallbarr. Skyddet hjälper mot kyla och ser till att eventuella värmetoppar på våren ej får plantorna att vakna för tidigt. Bletilla striata och Bletilla ochracea kan odlas i trädgården, den senare är dock ej härdigheten testad på, vad jag vet.

I kruka odlar du enkelt Bletilla i exempelvis någon av följande komposter:

1. 1/3 lerjord (rik på grov lera, sand och organiskt material), 1/3 grov akvariesand och 1/3 finfördelad bark. pHvärde bör ligga runt 6,5. Eventuellt kan lite komposterad hästgödsel tillsättas.
2. stenull och perlite (GreenMix, med andra ord).
3. 6 delar mediumstor bark, 3 delar grovfördelad Sphagnummossa, 1 del perlite, 1 del finfördelad kol, 2 delar grov lövförna.
4. 2 delar grov lerjord, 2 delar grov lövförna, 1 del Sphagnummossa och 1 del grovt akvariegrus.

Var och en kan själv välja ett substrat som passar en själv, men man måste alltid tänka på att ha ganska gott om dränerande material i botten av krukan.

När temperaturen sjunker på hösten, trappas vattningen ner och plantan tappar sina blad. Vilan påbörjas. Sent på våren skjuts så nya skott och vilan är därmed avslutad. Vattningen måste sakta ökas, och temperaturen likaså. Sommaren går, med de olika arterna blommandes under juni, juli och augusti. Hösten återkommer och vilan påbörjas åter. Under vilan ska krukodlade plantor förvaras kallt i fuktig atmosfär. Komposten behöver bara vara något funktig. Om temperaturen är för hög tvingas plantan skjuta nya skott för tidigt, vilket resulterar i en svag planta.

Om plantan odlas i kruka placeras den gärna utomhus under sommarmånaderna.