Moment 1. Välkomna till Cattleyakursen!

11/1 -09

Efter att det på Neovita-forum framkommit önskemål om att jag skall hålla en kurs om släktet Cattleya, då främst odling, så tar jag med glädje an denna uppgift. Kort om kursens upplägg, jag kommer ungefär en gång i veckan att lägga in en ny tråd med text och därefter är ”ordet” fritt för diskussion och jag svarar efter bästa förmåga. Sammanlagt kommer det att bli ett tiotal trådar som tar upp: Historik, botanik (gener & hybridisering), geografi (klimatet som vi försöker efterlikna i odling), odling (vatten, ljus, temperatur, odlingssubstrat, näring och förutsättningar på den naturliga växtplatsen). ”Odlingsrecept” och erfarenheter av ett tiotal arter som jag har flerårig erfarenhet av. Arterna är C. gaskelliana, C. jenmanii, C. labiata, C. lueddemanniana, C. maxima, C. mossiae, C. percevalliana, C (L). purpurata, C. schroederae, C. trianae och C. warneri. Arter som jag har kortare erfarenhet av är C. bowringiana, C. intermedia, C. rex, C. skinneri och C. warscewiczii var sanderiana, som kommer att avhandlas med mindre noggrannhet. Därtill kommer även sjukdomar och skadedjur som svamp, virus och sniglar mm avhandlas. Det är en fördel om diskussionerna håller sig nära det som tas upp i det aktuella momentet, exempelvis är det bra om frågor som specifikt rör C. mossiae tas upp när den arten tas upp i momentet.

Jag började odla orkideér 1978 och min första orkidé är en Paphiopedilum Lathamnianum som fortfarande är i min ägo. Med tiden har mitt intresse allt mer fokuserats på just släktet Cattleya och min äldsta planta ur detta släkte är C. percevalliana, som inköptes i december 1983 och avkomman från denna planta har under senare år fått en viss spridning bland forumets medlemmar. Det som fängslat mig vid detta, i orkidesammanhang, ganska lilla släkte (ca 50 arter) är de stora, praktfulla och ofta doftande blommorna som överträffar varandra i form, storlek och färg. Därtill är variationen i blommans färgsättning stor inom flera arter. Exempelvis finns det flera hundra namngivna varianter hos C. mossiae och C. trianae, två av de mest praktfullaste arterna, där sepaler och petaler kan vara allt ifrån lila till rosa och rent vita medan läppen kan variera än mer i färg. Dessa egenskaper upptäcktes redan av orkideentusiaster under andra hälften av 1800-talet och släktet Cattleya har sedan dessa dagar en trogen skara beundrare.

Man kan säga att det började när William Swainson fann Cattleya labiata (Recife, Brasilien) och sände några exemplar till William Cattley (England), jo det är han som fått släktet uppkallat efter sig. En av plantorna blommade 1818 och dess skönhet väckte sensation, glädjen blev dock relativt kort eftersom man hade svårt att hålla liv i plantorna, dessutom försvann Swainson till Asien utan att berätta var han funnit plantorna. Man trodde plantorna levde parasitiskt på träd och odlade dem under varma, fuktiga och mörka förhållanden. Det var först när den andra storblommiga arten C. mossiae upptäcktes i Venezuela 1836 som odlare likt Joseph Paxton lärt sig mer om hur dessa epifyter vill ha det, genom att studera de faktiska förhållandena i naturen (ljus och luftväxling). Detta sammanföll med den Victorianska eran vilket innebar ekonomisk utveckling och fred, det fanns med andra ord tid och pengar för den rika delen av befolkningen att spendera på dessa tropiska skönheter. Att inneha ett växthus med orkideér innebar även hög status och Cattleyorna skattedes högst, därtill underhölls intresset av att nya arter hittades med jämna mellanrum. För den som vill läsa mer om Cattleyaodlingens start och upptäckter så kan jag rekommendera The Classic Cattleyas Timber press (Chadwick 2006). Boken är i övrigt mycket läsvärd vad det gäller odling av de storblommiga arterna och innehåller mycket information angående hybridisering. På hemsidan www.chadwickorchids.com finns flera mycket läsvärda artiklar om olika arter, på engelska.

Om vi skall gå riktigt till början och ställa oss frågan hur orkideérna utvecklats så finns det inte mycket information om detta eftersom de lämnar få fossil efter sig. Jag har bland annat läst att orkideér fanns på plats redan för 150-100 miljoner år sedan och att de spridit sig när kontinenterna kort därefter delade på sig (om ni ser på en världskarta så ser man at Amerika och Europa/Afrika suttit ihop). Detta resonemang är dock sannolikt felaktigt. Ett fåtal fossil av orkideér har påträffats, bland annat ett bi med en orkidepollenklubba på huvudet, bevarade i 15-20miljoner år gammal bärnsten från Dominikanska republiken ( Nature 2007, nr 448). Ett annat sätt att spåra orkideérnas utveckling är att spåra spontana förändringar (mutationer) i DNA och att använda dessa som en tidsmätare, för kalibrering av detta ”instrument” används DNA från fossiler som den nämda pollenklubban. Sådana undersökningar visar att släktet Vanilla (som anses vara primitivt) är cirka 76-84 miljoner år gammalt. Dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan och det innebär att de äldsta orkideérna fanns parallellt med dem. Klimatet fram till för cirka 30 miljoner år sedan var betydligt varmare än i dag, det växte exempelvis palmer i Alaska och runt Antarktis, vilket innebar att tropiska orkideér kunde leva nära polerna. Det varmare klimatet och det faktum att kontinenterna låg närmare varandra möjliggjorde orkideérnas spridning och genutbyte mellan kontinenterna. Därefter har orkideérna utvecklats på de olika kontinenterna, skilda från varandra. Ett bra exempel på detta är att det asiatiska släktet Paphiopedilum och det amerikanska släktet Phragmopedium (båda tropiska ”sko”orkideér) inte kan korsas/hybrideseras, de är för olika i generna och det samma gäller för exempelvis Cattleya och det asiatiska släktet Dendrobium. Vad det gäller orkideérs utveckling så är den mycket nära knuten till insekternas utveckling, eftersom en effektiv pollinationsapparat som gillas av pollinatörer är en förutsättning för artens överlevnad.

Väl på plats på den Amerikanska kontinenten har släktet Cattleya utvecklats och står nära släkten som Epidendrum, Laelia, och Sophronites mfl. Med dessa släkten går det oftast att göra korsningar. Vad det gäller hybridisering över släkten så torde korsningen mellan Cattleya och Laelia =Laeliocattleya vara den mest kända, men det går att korsa in ytterligare släkten som exempelvis Sophronitis, då får man Sophrolaeliocattleya. Cattleya har 20 kromosomer och 4 pollenklubbor per blomma., medan Laelia har 8 pollenklubbor. Brasilianska Laelia kallas numera Cattleya på samma vis som de gjorde på 1800-talet. Den mest kända brasilianska, är den före detta, Laelian´n är Cattleya purpurata vilken i sin blomma såväl som växten ser ut som en enbladig Cattleya. I sammanhanget kan nämnas att C. dormaniana som har 8 pollenklubbor , varav 4 st är funktionella och övriga 4 st är outvecklade. Det förekommer även Cattleyor inom enskilda arter med dubbel eller multiplar på kromosoomtalet 20 (ex 40, 60 osv), vilket händer sällan i naturen, men kan manipuleras i odling. Sådana plantor är större i växten såväl som i blomman.

För att förstå hur Cattleyor lever och vilka krav de ställer på sin omgivning så måste vi titta närmare på hur de lever i naturen. De flesta lever epifytiskt uppe i träd och flera lever även som litofyter på klippor och rasbranter. Plantorna får således mycket ljus, men ljuset är ofta silat genom ett tunt lövverk. Släktet påträffas från södra Brasilien (ca 20°S) till södra Mexiko (ca 23°N). Det finns arter som exempelvis C. eldorado vilken växer i det fuktiga och heta Amazonas eller C. warszeviczii vilken växer i Colombias bergsregnskog från 800 till 2500 meters höjd (Röth 2001) vilket innebär en betydligt svalare omgivning. Med ett temperaturfall på cirka 0,5°C per 100m högre höjd (varierar pga luftens fuktighet) så har vi ett temperaturfall från cirka 30°C till cirka 20°C mellan arternas växtplatser. Ett annat slående exempel är C. lueddemanniana från Venezuela som lever i relativt torra och heta områden, där den påträffas epifytiskt växande på Agave och kaktusar! Därtill växlar klimatet med årstiderna. I tropiska Sydamerika följer regnet solens ”årsvandring” se figur. Detta innebär exempelvis att vid midsommar (21 juni) står solen rakt över norra vändkretsen, solinstrålningen är mest intensiv där varvid luften stiger och kyls av vilket leder till molnbildning och regn. Luften som tömts på sin nederbörd strömmar sedan ner söder och norr därom, regnbältet vandrar således N-S under året (kallas Hadleycell). Detta innebär även att den varma tiden på året är den fuktiga och faktiskt även något mindre ljus (molnen skuggar ju), sedan kommer torrtiden med svalare förhållanden och något högre ljusintensitet. Det är dessa förutsättningar som vi försöker återskapa hemma i våra fönster, odlingsskåp eller växthus. Cattleyan tillväxer under regnperioden och det brukar de göra även under den svenska sommaren, då det är varmare och fuktigare. Mer problematisk är hösten då det blir än mer fuktigt och ljustillgången minskar, en del Cattleyor uppfattar detta som att regnperioden närmar sig och börjar växa igen. Detta kan bli ett problem eftersom plantans årsrytm störs vilket kan störa blomvilligheten, dessutom kan tillväxt under den mörka årstiden resultera i liten/dålig tillväxt pga ljusbrist. Extraljus under den mörka delen av året hjälper plantan att bevara sin rytm och håller plantan laddad med energi för kommande blomning och/eller tillväxt. För arter som C. mossiae och C. purpurata som gärna växer från sensommaren och hela hösten är extrabelysning nödvändig för en fullvärdig blomning (mer om detta senare).

mvh
Mikael

Nyckelord: Moment 1 Cattleyakursen

11/1 -09

En intressant början Mikael
Jag ser fram emot fortsättningen

11/1 -09

Trevlig läsning. Det skall bli skoj att följa denna tråd. Tack Mikael

11/1 -09

Jätteintressant, tack Mikael, det är ett jättearbete som u har lagt ned på den här introduktionen! Ärligt talat så blir jag samtidigt aning beklämd ju när jag läser och inser att jag inte mäktar med att återskapa de naturliga förhållandena på det sätt som jag skulle vilja, men förhoppningsvis kommer jag att kunna justera skötseln en aning alla fall, och kanske få t ex mina två warneri att blomma när de blir större. Jag ser fram emot nästa vecka Hihihi dDet var inte lätt att skriva det här, Phalenevalpen ville stå på laptopen, nu måste jag nog gå och leka med henne en stund

11/1 -09

Kul och fin teckning Följande länk är kanske intressant http://mirandaorchids.com/species02labia...

11/1 -09

Vad kul detta skall bli. Väntar med spänning på moment 2.

11/1 -09

Mycket intressant, tack Mikael

11/1 -09

Tack Eva. vilken vackra varianter av warneri Man vill ha dem alla!

11/1 -09

Detta ska jag följa med intresse Mikael. Jag har alltid haft en eller annan Cattleya, men alltid väldigt få - men nu har dom i alla fall blivit fler än fem så vi får se var detta slutar Mitt senaste förvärv är en liten percivaliana (såg att du stavade annorlunda ovan men vill minnas att den är namnad efter en engelsman mr Percival) - hoppas min är lika pampig som din om 25 år när jag haft min lika länge

11/1 -09

Hehe, hade inte koll på att labiata warneri är synonymer, så nu när jag fick nys på det så sökte jag på ordet labiata som gav många fler träffar. En av dom gick hit till neovita och ett inlägg av Mikael den 10 december 2008, då han visar sin underbara blommande labiata. Där har jag skrivit att jag tycker den är underbar och att jag också vill ha en labiata, hehhhe, och så har jag ju, hehe, hela tiden haft två stycken, oblommade ungplantor visserligen.

11/1 -09

Jag tror inte de är synonymer, bara närstående. En skillnad är blomningstiden, labiata blommar på hösten och warneri på våren.

11/1 -09

Hej på er,

Spindeln: tack för den fina länken, intressant hur en art (i detta fall C. labiata) varierar i sitt utbredningsområde. Det är ju denna egenskap som är så värdefull hos flera arter och som givit en bredd i utseendet inom den enskilda arten.

Monica: du skall inte bli beklämd, man behöver inte återskapa alla de naturliga förhållandena, odlare har genom tiden lärt sig vad som är viktigt. Detta viktiga (för odling) skall jag snabbt komma fram till i kursen, men en bakgrund är aldrig fel. Vad det gäller dina C. warneri så går det att nå goda resultat i fönsterbänken!

Hoppas att ni inte drunknar i all text.
mvh
Mikael

11/1 -09

Finns det en varitet av warneri som heter "Idem", kan inte hitta den själv på nätet .... ?
Jag har en warneri märkt var. Tipo x var. Idem
"Mikael Gustafsson" Tack för all information på din inledning av kursen !

11/1 -09

Nej Mikael, här är ingen som drunknar, tvärtom du håller oss under armarna. Mycket intressant läsning, tack!
Birgitta

11/1 -09

Nej Mikael här drunknas inte väntar på mer och hoppas du skriver något om min ända cattleya det är en letna Chyong Guu kaledoscope Colorful (hoppas ni kan hjälpa mig med ett lättare namn till den,) köpte den vid vår sambeställning,

11/1 -09

"Christina" Det är en Lctan du har, en Laeliocattleytonia och som är en hybrid av Laelia, Cattleya och Brougthonia. Sedan får man nog leva med vissa av dessa långa och krångliga namn som vissa hybrider har
Ps. Men med sådana fina och väldoftande blommor, så kan det nog vara förlåtet med detta krångliga namn

11/1 -09

Lassse; tack för infon, så jag har sökt vidare och hittade nu, citat: "Cattleya warneri is similar to Cattleya labiata but more compact." Det kanske det finns fler skillnader. Ska söka vidare.
Den här studiecirkeln kommer att bli en av de var en av de allra roligaste jag deltagit i. Oj vad sporrad man blir av både cirkeledaren Mikael och alla studiekamrater!

11/1 -09

tack Ewert vad spännande fina o väldoftande sa du vad roligt ,den kom med tre stora knoppar men dom ramlade av det var precis som det var röta på dom och ett blad dom blev alldeles svarta så det klippte jag av sen verkar det som plantan klarat sig,

11/1 -09

"Christina" Hittade lite här på Tyska som jag kört med till Svensk översättning, så det kan bli lite felstavningar ....
http://translate.google.se/translate?hl=...

11/1 -09

Ewert: det är två C. warneri kloner 1) Tipo och 2) Idem som korsats (det är ju fortfarande en ren C. warneri), jag fann en bild på en hemsida http://www.floralia.com.br/orchids/brazi... ,en härlig blomma!
Angående C. warneri: den står mycket nära C. labiata men C. w växer längre söder ut i Brasilien och blommar normalt under sommaren medan C. l blommar under hösten, även om man odlar dom i samma fönster.
mvh
Mikael

11/1 -09

Jag har en ungplanta av mossiae också, ser nu att vissa skriver "similar to labiata" rörande den med. Blommar på sommaren liksom warneri.

11/1 -09

Tusen tack Ewert hoppar alltid över dom bra länkarna för dom är på tyska ,men så lätt nu när du översatt det, tack, är så dum på data så jag kan inte själv översätta så som du gjorde, ska låta den torka upp lite nu

11/1 -09

Mycket informativt, jag ser fram mot nästa avsnitt. Ni som nu odlar Cattleyor, hur sköter ni vattningen vintertid? -denna fråga med anledning av det röt-trauma jag hade strax efter jul...

11/1 -09

Har inga cattleyor själv (ännu) men kunskap är ju aldrig tung att bära, fantastiskt arbete du lägger ner på detta!

11/1 -09

Monica: C. labiata och C. mossiae har likheter men även olikheter (bild på båda finns på min sida).

C. m, från Venezuela, blommar på sommaren och tillväxer under sensommar och höst, vilar därefter ca ett halvt år (med blomskida) innan blomstängeln börjar växa.

C.l , från Brasilien, däremot växer från senvinter och in på sommaren och vilar sedan bara en/två månader innan blomstängeln börjar växa i september. C.l är beroende av att känna att dagslängden blir kortare för att komma igång med knoppsättning.

När man korsar arter och släken så får man förutom ett nytt utseende hos blomman en ny växt och blomningsrytm. Det kan bli så att plantan är i ständig tillväxt och blommar så fort ett skott är färdigvuxet och tåleransen för odlingsmiljö kan bli större eftersom man blandat arter med olika krav. Ett exempel är när man för många år sedan korsade fram LC. Canhamiana som är primärhybriden mellan C. mossiae och L. purpurata, syftat var att korsa C.m blomvillighet, stora blommor (breda petaler) med L. p fantastiska läpp, båda arterna blommade i juni så även hybriden, som blev lyckad och var mycket populär som snittblomma i USA för 60 år sedan, se här http://www.smith.edu/gardens/bgilib/web/...*A&plant_part=2
mvh
Mikael

11/1 -09

I början av tidernas begynnelse, då man fann Cattleyan blev all Cattleyor callade labiata, tex. C. labiata var. mossiae

11/1 -09

Jag gillar ingående information, det brukar ju bli mycket text då.

Reuben, jag fick min första Cattleya av Svetlana Bogatyrev här på
OP, rådet jag fick av henne var "Håll den åt det torra hållet", det följer
jag fortfarande med alla mina Cattleyor. När jag tror de är torra, väntar
jag 3 dagar till, det fungerar alldeles utmärkt.
När de växer, eller blommar, är jag aningen mer generös med vattningen.

11/1 -09

"Christina" Jag gjorde inte så mycket, när jag googlade så står det inom parantes efter varje länk om det skall översättas, och då är det bara att trycka där ... , sedan är det nog jag som har företräde för "dumstruten", när det gäller data

11/1 -09

"Letherneck" -doppar du eller vattnar du med kanna? (ja, jag är novis) Det kanske var doppningen som orsakade rötan jag hade på min? Jag brukade doppa varje helg, men nu väljer en mer försiktig skvätt med kannan...

11/1 -09

Reuben: Pröva att duscha den försiktigt i badkaret el under kökskranen och sedan låta den rinna av ordentligt. /J

11/1 -09

Reuben, häller på ca: 3 gånger volymen på krukan uppifrån, men
en gång varje månad spolar jag igenom krukorna under kranen
i köket ungefär 8-10 minuter för att bli av med eventuella salter som
byggs upp i komposten.

11/1 -09

Hej, jo det är som spindeln säger att många Cattleyor från början beskrevs som varianter av C. labiata, men har senare fått egen artstatus. Denna tidiga förbistring var irriterande för de som samlade in plantor, eftersom en variant var minre värd än en ny art, en ny art är ju mer attraktiv för sammlare.
Det går att vattna rätt på många sätt och som frugan (sprattelgumman) skriver så duschar jag igenom plantorna ca en gång i veckan, under tillväxt häller jag efter genomspolningen på 2-3 dl gödselvatten. Med denna behandling så sköljs salter ur odlingsmaterialet. Genom att läsa och pröva finner man det sätt som passar en själv bäst, det sätt som letherneck beskriver är således lika rätt som mitt.
mvh
Mikael

11/1 -09

Mikael; angående gödselvattnet, låter du plantan stå i det en stund och suga i sig eller får det rinna igenom och ut direkt?

11/1 -09

TACK ,Mikael, för denna lysande inledning till kursen! Det ska bli spännande och roligt att följa fortsättningen.

11/1 -09

Känns som en jättespännande läsning, fast jag inte har någon Cattleya. Ännu...

11/1 -09

Jag håller med iwahl. Jag funderar på att bli med Cattleya, så jag skriver ut och sparar till framtiden

11/1 -09

Får upprepa iwahls kommentar ordagrannt, och en enorm eloge till dig Mikael som lägger ner tid och möda för att dela med dig av detta! Heders!

11/1 -09

Det kommer precis lämpligt för jag har precis beställt 2 st cattleyor. Har aldrig haft den sorten tidigare!

11/1 -09

För att få bort salter som bildats - måste man alltså inte först vattna som vanligt och låta stå någon timma för att salterna ska lösas upp, innan man spolar igenom krukan?
Det gör alltid jag, men hoppas att jag inte behöver, det tar ju så lång tid på det sättet.

11/1 -09

Tack för del 1, ska bli spännende att lära sig mer om cattleya eftersom jag har några st, ser fram emot nästa avsnitt.

11/1 -09

Va kul att du lägger ner dig så Mikael!!!

11/1 -09

Riktigt kul att du tar dig tid och gör detta Mikael!!! Speciellt när man själv har 4 Cattleyor och en L. purpurata. Detta kommer att följas!!

Anders

11/1 -09

Angående vattningen: min erfarenhet är att det räcker med en genomspolning ca 30 sekunder för att skölja substratet, tilläggas bör nog att vattnet i Jönköping är mjukt=kalkfattigt, de som får hålla tillgodo med mer kalkrikt vatten kan behöva skölja mera. Vad det gäller gödningsvatten (vid tillväxt ) hälles det på och liksom puffar ut det vatten som fanns i porer och skrymslen. Generellt vad det gäller gödning och Cattleyor så är det bra att vara försiktig, de kräver inte mycket.

Det är jag som tackar för intresset!
mvh
Mikael

11/1 -09

Jag som får tjuvkika kan säga att Mikael använder en gammal 1,5 liters petflaska att ha näringen i och den har använts sedan slutet av 80-talet. Hur den har hållit genom åren är en gåta, men det är definitivt inget måndagsexemplar /J

11/1 -09

Petflaskan är väl av den gamla kraftigare sorten som inte finns längre, de var bra!
Nej, det är verkligen innerligen vi, eller såna som jag som ska tacka. Det finns så många frågetecken kring Cattleyor och detta initiativ är lysande!

11/1 -09

Jag har haft mina petflaskor i ca 10 år vid det här laget, fast jag har bara regnvatten i mina ... dom borde alltså hålla minst lika länge till, vad bra

12/1 -09

Mikael, det är början på en spännande läsning!!
Lycka till! jag väntar redan på fortsättning

12/1 -09

Petflaskan är ganska kraftig, men inte den rejält kraftiga sorten som fanns för några år sedan. Från början använde jag den med perforerad skruvkork som en slags sprutflaska, jag tänkte se hur länge den skulle hålla........
Lassse: dina flaskor kan se fram emot lång och trogen tjänst hos dig.
mvh
Mikael

13/1 -09

Det torde ju funka med dagens Pet-flaskor också. De som det är 2 kronors pant på är väl inget att hänga i julgranen - men de med 4 kronors pant är ju rätt tjocka och stabila
Vilken sorts näring är den bästa? Gör ni den själva?

13/1 -09

NorrlandsÅsa, vilken näring som är bäst är ett känsligt ämne.:-)
Jag gillar Peters 20-20-20, men dosen jag använder varierar över
tillväxtcykeln och vilken art/hybrid det gäller. Använd den Du tycker
fungerar bäst för dina plantor.

13/1 -09

lethetrneck Jo, jag förstår att det är lite känsligt. Jag tycker bara att det skulle vara intressant att höra hur ni/vi resonerar. Kanske man skulle starta en ny tråd i ämnet Jag ska kolla runt om jag hittar Peters "recept". Just nu använder jag Provada förebyggande, annars har jag använt Blomstergårdens Orkidénäring.

13/1 -09

Jag köpte mina påsar med Peters 20-20-20 av Tommy, OP:s egen Vandaexpert.

13/1 -09

Ok, tack så mycket

13/1 -09

Jag använder POKON 20-20-20, och göder varannan vattning under tillväxt. Under vila ger jag en liten skvätt gödning högst en gång i månaden.
mvh
Mikael

13/1 -09

NorrlandsÅsa: Det finns som sagt lite olika åsikter om det här med näring. Man kan väl säga att det finns två "huvudskolor" i ämnet - dom som tror att orkidéer inkl cattleyor behöver en helt annan näringssammansättning än andra växter och dom som inte tror det.
Många av dessa synpunkter finns redan samlade under nyckelord som "gödning" och "näring" i menyn Allt Prat > Alla nyckelord högst upp på sidan ... så slipper vi göra om Mikaels cattleyatråd till en näringstråd

16/1 -09

Mycket intressant läsning Mikael, tackar! Ser fram emot nästa kapitel.
/Gordon

För att svara på frågor och skriva kommentarer, Logga In eller Bli Medlem Nu.