18/5: Underbart är (ibland) kort...

Nu går min hittills mest fantastiska pleionesäsong mot sitt slut. Även om många ännu blommar fint så har en del redan gett sitt bästa. Men vilket bästa! Den ena överraskningen ljuvligare än den andra har jag fått av alla de nya, och gamla favoriter har överträffat sig själva. En starkt bidragande faktor till årets framgång är den "steg-för-steg coaching" jag fick här på OP i den känsliga perioden av vila/framtagning, tack än en gång för det! Här är den som var först ut i år, den 10:e april öppnade sig Hekla Partridge lagom för att förgylla påsken. Idag är hon trött Nu ska hon få en portion benmjöl och sedan så mycket vatten hon vill ha och få vila sig och ladda sina bulber hela sommaren och långt in på hösten i skuggigt läge. Blir det varmt lovar jag att fläkta henne med svala handdukar!

Nyckelord: Pleione, slutblommat