Nyckelord: plantan

Plantan
Denna gång skall vi diskutera växten och odlingsbetingelser i allmänhet. Man delar in Cattleyorna i två grupper, enbladiga som har ett läderartat blad i toppen av en avlång bulb och tvåbladiga som har två eller tre mer rundade blad i toppen på bulben.
De styva bladen och välutvecklade bulberna är en anpassning för att plantan skall klara av perioder av torka som de utsätts för i större eller mindre omfattning i naturen var år. Generellt kan sägas att enbladiga har färre (ca 1-4 st) men större (>10 cm) blommor, medan de tvåbladiga har fler (ca 5-10 st) och mindre (<10 cm) blommor. Utseendet hos bulberna varierar en del, framförallt hos de tvåbladiga sorterna och även storleken varierar en del (se bild). Det finns småvuxna arter som C. aclandiae där bulben blir ca 10 cm och storvuxna som C. bowringiana där bulberna kan bli upp till 60 cm långa.

Växtsättet är sympodialt, vilket innebär att den nya tillväxten , bulben (med blad och blomskida) växer ut ur från rhizomet, därifrån utgår även rötterna. När rötterna växer ut (ca 3-5 mm i diameter) så är de gröna på spetsen (ca 1 cm), där är de mycket ömtåliga, längre bak är de vita av en porös vit vävnad som kallas velamen. Velamen har som uppgift att suga åt sig vatten och även denna vävnad är ganska spröd, till skillnad från den sega egentliga roten (ca 2 mm i diameter) som finns i mitten.

Vad det gäller blommorna så kallas de yttre kronbladen Sepaler (ett uppåt, ett snett ner åt vänster och ett snett ner mot höger), innanför sitter de tre inre kronbladen varav de två ofta breda blombladen (ett snett upp åt vänster och ett snett upp mot höger) kallas Petaler. Det tredje av de inre blombladen pekar nedåt, det är mest iögonenfallande och kallas läpp eller Labellum. Inne i läppen sitter könspelaren, Columna, vilken innehåller pollenklubbor och märket där befruktningen sker vid pollination.

Omplantering
Vid omplantering är det viktigt att inte bryta av de gröna rotspetsarna för då slutar den nya roten att växa. Det är inte bara den främsta bulben som sätter nya rötter, de äldre rötterna sätter nya birötter. Den bästa tiden att plantera om är när plantan sätter nya rötter och detta sker i allmänhet på våren i samband med att plantan sätter nya skott. Vissa arter som C. mossiae sätter ofta rötter på sommren och en andra omgång på hösten och kan omplanteras vid båda tillfällena. Plantera om Cattleyan när rötterna precis har börjat tränga fram, om de hunnit växa ut några cm så är risken stor att de skadas vid omplanteringen. Rhizomet skall ligga på substratytan, varvid rötterna växer ner i substratet och skottet uppåt. Om plantan sitter ostadigt kan det vara nödvändigt att fixera plantan i krukan, med tråd eller/och blompinne, annars är risken stor att plantan står och ?vickar? och de utväxande rötterna kommer att brytas sönder.

Därtill är det ofta nödvändigt att binda upp skottet eftersom det kan få för sig att växa åt sidan och plantan blir väldigt skrymmande. När man binder upp skott så skall man börja då skottet är ca5-10 cm och man måste vara mycket försiktig eftersom den är spröd, tvinga endast med milt våld en liten bit och styr successivt upp skottet lite grann per vecka (se bild).

Genom att studera tidigare års tillväxt skall man se till att det finns rum för 2 till 3 års tillväxt, men använd inte för stor kruka eftersom en stor krukvolym motverkar uttorkning. Cattleyor tycker om vatten, speciellt när de tillväxer, men de tycker ännu mer om luft och det är nödvändigt att de torkar till (ej snustorrt) mellan vattningarna. En torr planta är lätt och om krukan är genomskinlig så ser man att rötternas färg har skiftat till vitt (velamen är vit när den är torr). Vid omplantering strävar jag efter att föra över plantan till en större krukstorlek med en minimal störning av rötterna. Jag odlar i plastkrukor och börjar med att vattna plantan eftersom rötterna lossnar lättare när de är våta. Därefter ?masserar jag krukan vilket hjälper rötterna att lossna. Sedan lyfter jag över plantan till den nya krukan och ser till att tillväxtriktningen har tillgång till det nya utrymmet.

I fallet Greenmix lyfter jag över klumpen med substrat och ersätter det som faller bort. I fallet Seramis så återanvänder jag allt och fyller på med nytt för att fylla den större krukvolymen. Döda rötter avlägsnas, såväl som nedbrutet planteringsmaterial om man använder bark. Jag använder låga och breda krukor som tillåter plantan att tillväxa horisontellt samtidigt som krukvolymen hålls ner. Det är även viktigt att det är många hål i krukans botten, för dränering och luftning. De flesta krukor som jag använder har jag köpt av Röllke http://www.roellke-orchideen.de/ eller köpt på BAHR i Tyskland (en storaffärskedja inom trädgård mm i Tyskland), de sistnämnda krukorna är av märket av Ebert design. Det går även att odla i korg, vilket är att rekommendera för C. dowiana som är mycket känslig mot övervattning vilket orsakar svartröta. Denna art måste ha mycket god luftväxling och hållas tämligen torr under vintern.

Oorganiska planteringsmaterial bryts inte ner av växten och microorganismer, därför avges inga näringsämnen. Om man använder oorganiska planteringsmaterial är gödning nödvändig och du har därmed full kontroll på hur mycket näringsämnen som tillsätts. Eftersom de här materialen innehåller bitar som kan läcka ut genom krukans dräneringshål så använder jag ett tunt nylonnät i botten av krukan. Fördelen med de oorganiska materialen är att de inte skiftar egenskaper under några års tid, därmed undviker man att odlingsmaterialet inne i krukan blir ?sumpigt? och luftfritt vilket leder till att rötter skadas.

Greenmix, är ett oorganiskt material som till största delen består stenull och perlit (se bild). Materialen är luftiga men håller även en hel del vatten. Perliten kan få för sig att flyta om man badar plantorna, men vattnar man igenom är det inga problem. Odlingsmaterialet väger väldigt lite så det känns tydligt när det är dags att vattna.
Seramis, har egenskaper ungefär som vulkansten. Seramis kan beskrivas som ett lerkrossmaterial där kornen är ca 0,5 cm (se bild). Materialet håller en hel del vatten men den korniga strukturen släpper in en hel del luft. Vid omplantering faller materialet av rotklumpen så att man lätt kan kontrollera rotklumpen. En nackdel med materialet är att det lätt spolas ur krukan om man vattnar för kraftigt.
Epiweb, är ett synnerligen fluffigt material som jag saknar erfarenhet av. Men köper jag en C. dowiana i framtiden så är det nog det materialet jag kommer att använda för denna.

Organiska planteringsmaterial innehåller näringsämnen som frisläpps vid nedbrytning och därför är gödning mindre viktig. Med dessa material måste man vara mer observant om nedbrytningen gör materialet ?sumpigt?, i så fall måste plantan omedelbart planteras om.

Barkmix, går utmärkt att använda men den skall vara av det grövre slaget så att den släpper in luft. Det går även att blanda in annat material som träkol och vitmossa. I fallet vitmossa så bör man hålla nere mängden av detta starkt vattenhållande material.
Trädormbunkasrötter, använde jag för många år sedan. Materialet består som av svarta spagettitunna pinnar som gav ett luftigt material som gick bra att odla i. Om det går att få tag på sådant material i dag vet jag inte.

Vattning
Vad det gäller vatten till Cattleyor så skall mjukt vatten användas, det vill säga med ett lågt innehåll av Calcium. Sådant vatten har ca 5-6 ºdH (Hårdhetsgrader) och skall inte ha värden upp mot 12 ºdH. Här runt Jönköping har vi mjukt vatten eftersom Vättern används som vattentäkt. De som bor i kalklandskapen (Skåne, V & Ö Götland, Öland och Gotland) skall vara extra observanta, normalt kan man ringa till tekniska kontoret i sin kommun och fråga om dricksvattnets hårdhet.

Jag vattnar genom att med duschstrilen och mild stråle spola igenom rotklumpen i cirka en minut, därefter får plantan rinna av ordentligt innan den ställs tillbaka på sitt fat.

Vad det gäller gödning så använder jag POKON N=kväve P=fosfor K=kalium 20, 20, 20 (lika stor andel av vardera närsalt, i detta fall en tesked kristaller till 10 L vatten), men jag har även använt andra sorter med gott resultat. Jag göder med den koncentration som rekommenderas på förpackningen under tillväxt, vid varannan eller var tredje vattning. Under vila får de en liten skvätt gödning varannan månad. De som odlar i organiskt material bör inte göda alls under vilan. Jag göder genom att efter vattningen hälla på några deciliter gödningsvatten på substratet och låta droppa klart. Generellt är det bättre att vara försiktig med gödningen och hellre göda för lite än för mycket, eftersom för mycket gödning bränner sönder plantans rötter.

mvh
Mikael

Nyckelord: plantan, Moment 2. Cattleyakursen