Calypso bulbosa

Nornan är en liten orkidé med en underbart vacker blomma som kan tävla med vilken tropisk orkidéblomma som helst i skönhet. Den är späd och mystisk, nästan som ett fabelväsen där den växer i mossan i de norrländska urskogarna. Tillsammans med guckuskon har nornan den största blomman bland de Svenska orkidéerna. Från början placerades faktiskt dessa två i samma släkte, men nornan fick sedan sitt eget släkte, Calypso.

Nornan förekommer i de nordliga delarna av Europa, Nordamerika och Asien, oftast i fuktiga barrskogar på kalkgrund.

Växtcykel

Växtcykeln hos nornan påminner om den hos Pleionesläktet, det vill säga att varje år skjuter ett skott från den vilande bulben, skottet får blad och blommar varpå en ny bulb bildas och den gamla dör. Det finns förstås två viktiga skillnader i växtcykeln, nämligen att i motsats till de flesta Pleionearter (med undantag för de höstblommande Pleionearterna) så kommer bladet före blomman och att nornan är vintergrön. Alltså, på hösten bildas det nya bladet, när våren kommer växer blomstängeln ut och blommar varpå plantan vissnar.

Odling

Nornan har ett rykte om sig att vara näst intill omöjlig att odla, men det är faktisk inte riktigt sant.

Jag odlade mina plantor (de kom ursprungligen från Kalifornien) i en lerkruka med en kompost bestående av två delar vermiculit, en del minileca och en del av humuslagret från en tallskog, det vill säga den 'jord' som finns precis under de översta lagret barr och består av delvis förmultnade barr, barkbitar och kottar. Bulberna planterades till hälften täckta av komposten. Dessutom lade jag lite levande mossa i krukan. Mossan rotade sig fint i den fuktiga komposten och trivdes utmärkt. Vemiculit håller vatten bra så vattning behövdes inte så ofta för att hålla en jämn hög fuktighet.

Krukan placerades på en skuggig plats. På sommaren när bladen är vissna behövs inte mycket vatten. Under vintern förvarades krukan i ett frostfritt garage med extraljus.

Det finns dock ett stort problem med nornan, den är inte bara omtyckt av oss orkidéälskare utan även av sniglar. Sniglarna äter glupskt av både blad och bulber. Jag förde en ständig kamp med sniglarna som jag till slut förlorade, en dag fanns det bara kvar ett hål i komposten.

Lyckas man bara hålla undan för sniglarna så går det utmärkt att odla nornan, och det är sannerligen värt allt besvär!

Av Magnus Persson (publ. 17/9 2001, uppd. 22/6 2004)