Nyckelord: reportage

Vad roligt det skulle vá om man kunde läsa reportaget här också.
kathrin, sånt här är väl värd att lovordas

Jättekul kathrin - och Steffe förstås Bra reportage och vettiga råd och tips. Det enda jag undrar är vad Bullbär är för nåt

Hej Lasse,
visst var det roligt med "Bullbär"!
Typiskt tidningar

Kathrin: vad heter tidningen och vilket datum är det infört? Har du kanske en länk direkt dit? Detta vill man ju inte missa!
Bullbär är förstås de små bär som kan utvecklas om man flitigt kryddar sin orkidé med kanel. De växer ut som små snurror och kan med fördel intas till eftermiddagskaffet då de smakar bullar:-)

Bullbären växer på en Canelogyne bullbaka ser man om man klickar på bilden, Ki. Då kan du läsa hela artikeln, om du har bra glasögon.

Ja visst, det gick ju utmärkt att läsa - bara jag som har lite bråttom och var slarvig och lat...Det var ju utmärkt läsning dessutom, duktigt Steffe! Och jättekul att få ta del av!
Alf: exakt! Just på bakbulberna och främst på Canelogyne

Ja jäklar, nu vet ju nästan hela Norrland om att jag drabbads av orkide-galenskap eller vad det nu är.
Ja, dom har ju skrivit om lite myssko saker som Bullbär Nåder och Canelogyne.. jag måsste nog kolla om det finns fler för mej okända plant hemma hos mej, som inte jag hört talas om iaf ! !

/Stefan

Ni är kuliga, ni ! !!
Kul att du kunde läsa det Säluttern!

jag kan tyvärr inte läsa texten men det är säkert en jättebra artikel !Grattis Stefan för alla goda ord om Dig.
Monika

Monika, jag trodde också att det inte gick att läsa här.
Men kom på att jag kunde zooma in bilden, och då funkar det att läsa.
Testa det så tror jag du kan läsa texten också

Bra Steffe, sprid smittan bara! Den är ju inte direkt farlig.

Jag tyckte att det gick bra att läsa, om man visar bilden i sin största version.
Kollade Norrans hemsida, men där stod bara några lockande rader - dom vill att man ska köpa papperstidningen förståss:-)))

Toppenbra Steffe att du bidragit till att sprida orkidépassionen i norrland! Här har du en till som gjort ett försök. Effekt: märker en aning större efterfrågan på böcker om att sköta orkidéer.
//Hälsningar Monica, Umeå

Monica, ja har tittar på din sida, du skriver verkligen bra på den. Visst är det så att orkideer är så mycket mer än en vacker blomma, en krukväxt bland alla andra.
Det är nog så att om nyfikenheten väcks och man börjar ta reda på vad dessa växter egentligen är för någonting. Så upptäcker man ganska snart att dom inte riktigt liknar någonting annat i naturen.
Dom har funit en egen nich, där dom specaliserat sig på ett alldeles unikt sätt. Utvecklat egna strategier och egenskaper som är så speciella att dom på sätt och vis intagit en särställning i växternas värd.
Någontin som borde kunna intressera gemene man, som dessutom kanske har ett allmänt intresse för natur och växter.
Det kan då bli en hobby som omfattar så mycket mer än att bara sammla på sig nya plantor. En förståelse för tex hur evolutionen odnat kring det geniala och unika sätt fortplantning bland orkideer fungerar, mm. mm.
Eller glädjen i att skälv ha drivit en planta i blom. Det fins så mycket kul och spännande i den här värden som borde tilltala så många fler än oss, redan frällsta.
Sedan kan man ju hoppas att även blommsterhandlarna här uppe också fick upp ögonen för det här. Så att även vi kunde få tillgång till ett bredare utbud av orkideer. Men det är ju klart att det har med efterfråga att göra. Men om fler blev intresserade så borde även det bli bättre med den saken.

/Stefan

Hopps ni förstår vad jag skriver. Det är så att jag är har Dyslexsi.
Därför är min stavning inte så bra alla gånger
-Hoppas ni har överseende med det !
-Tack !

Mvh.
Stefan

Ja vist kan vi läse vad du skrivar
Jag har värre problem en du .jag er Dansk

Det är fint Stefan och det är inga som helst problem att läsa vad du skriver.
Jag väntar också på ett bättre utbud av orkidéer och tillbehör här i Sundsvall...mycket därför jag härjar på med Blomsterhandlarna och beställer och berättar vad de olika blommorna är och så för de vet ingenting.:-(

Brittmarie

Ja, stackars dig, John. Skämt åsido, jag har då inga problem att läsa vad du, John eller vad Steffe skriver. Det viktiga är inte HUR man skriver, utan VAD man skriver om, eller hur?

Tack för det !
Det viktigaste är att det går fram vad man vill ha sagt.

Så man kan ju tänka så här.
Att om det vore så att bara dom fåglar som sjunger vackrast fick sjunga,
skulle skogen vara tysst !

/Stefan

det var bra sagt Stefan, håller helt med om det!
Hälsningar
/kathrin

.... att det går fram vad man vill ha sagt. Ja, just det var det jag ville säga ...

Apropå skriven kommunikation:Jag fick för en tid sedan prova ett lästest som var väldigt intressant. Man hade tagit bort mängder med bokstäver ur orden, så vid första påseende undrade man vad som var galet. Men så började man läsa och det var inga som helst problem att förstå innehållet. Hjärnan fyller i luckorna i ett språk som är välkänt för oss. Önskar bara att hjärnan kunde ta och fylla i lite andra luckor oxå

Mina luckor för många och för stora men önska kan man ju alltid
Här är testet:
Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset
så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea
i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra
och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå
hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm.
Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig,
uatn odern som hlehet.

Jusst precis på det engelska universitetet var det jag gick när jag lärde mej skriva,
nu komer jag ihåg hur det var !
Kan ju inte kommaihåg allt jag gjort.
Men det beror nog på dom där minnesluckorna så klart !

/Stefan

Tack Stefan och Monica för att ni sprider orkidéfebern vidare! Ni har gjort ett jättebra jobb båda två.
Och Stefan och John, viljan att kommunicera är kanske det viktigaste! Hur många av oss har inte förundrats över den där personen som åker kors och tvärs runt jorden utan att kunna ett ord främmande språk, men på något mystiskt vis alltid lyckas fråga efter vägen - och hamna rätt! Och visst är det underligt att man ber om ursäkt för att man är dyslektiker, vem av oss ber om ursäkt för att vi saknar lokalsinne (som jag, jag kan faktiskt gå vilse på min egen arbetsplats där jag jobbat i 20 år! Min enda ursäkt är att skolan faktiskt är jättestor och korridorerna är jättelånga...) eller för att vi totalt saknar bollsinne och inte kan spela golf?

Tiger: det var ett annat men lika kul test det där! Precis som plopp säger så är det ju viljan till kommunikation som avgör om den uppstår. För det händer ju tvärtom oxå, att den man pratar med mycket väl förstår varje ord och hela innebörden av det man framför - men inte villbegripa i alla fall
Plopp: det har sina fördelar att ha ett "spontant lokalsinne", det är ofta villovägarna som är intressanta och bjuder på oväntade möten